Nordens äldsta kvarlevande sammanslutning för inbördes skydd och hjälp har rötter i äldre medeltid, nästan på gränsen till forntiden. Under den äldsta kristna tidens osäkra tillvaro slöt sig städernas borgare samman i skyddsgillen under kyrkans hägn – gillet fick lämna de unga städernas folk samma inbördes stöd, som ätten givit under förkristen tid.

Knutsgillen nämns i Danmark första gången av Valdemar den Store på 1170-talet. Ursprungligen har de tillkommit såsom handelskompanier, brödraskap för danska köpmän i Östersjöfart, och instiftats med Valdemars fader, den folkkäre hertig Knut Lavard, mördad den 7 januari 1131, som skyddspatron. Så småningom, under 1200-talet, efterträddes emellertid ”Sanct Knud Hertug” av ”Sanct Knud Konge”, Danmarks nationalhelgon, vilken av upprorsmän blivit dödad i S:t Albani kyrka i Odense den 10 juli 1086.

Inom det danska Östersjöväldet stiftades under den äldre medeltiden Knutsgillen i bortåt 40 städer, vilka under Danakonungens beskydd bildade med liknande skrån en enhet med gemensam skyddspatron. I Öst-Danmark stiftades Knutsgillen under 1100- och 1200- talen i städerna Lund, Malmö, Falsterbo, Ystad, Tumathorp, Landskrona och Laholm med en generalsynod år 1256 i Skanör.

Tumathorp-gillet känner man tack vare dess ståtliga, i koppar graverad, sju centimeter breda sigillstamp med en kungabild och omskriften CONVIVIUM:SCI: KANUTI:IN:TUMATHORP +, ”Sanct Knuts Gille i Tommarp, under lång tid förvarad i Lund men år 1955 skänkt tillbaka till Tumathorp.

Av stilistiska skäl har sigillstampen daterats till tiden omkring 1275, men intet hindrar, att Tumathorp-gillet kan ha existerat tidigare: staden Tumathorps uppsving synes ligga på 1100-talet. Kungen ägde här redan tidigt en gård, mynt präglades i Tumathorp under Sven Estridsen, Knut den Helige och Harald Hein, d.v.s. under 1000-talets slut, och på 1150-talet förlägger ärkebiskop Eskil av Lund hit Nordens äldsta premonstratenserkloster, byggt av framstående stenmästare. Kanske är det också den kraftfulle ärkebiskop Eskil, som gör marknadsplatsen till stad. Det vid generalsynoden i Skanör 1256 för aderton Knutsgillen fastställda skrået, där S:t Knut Hertig anföres som skyddspatron, har alltså sannolikt gällt även för Tumathorp-gillet.

Sedan ”Convivium Sancti Kanuti in Tumathorp” den 9 juli 1949 åter upplivats och inträtt i kretsen av sina syskongillen, de i Flensborg, Lund. Malmö, Ystad, Landskrona och Skanör-Falsterbo, har även gillen i återuppstått i Laholm, Visby och senast i Ronneby. Denna enhet av Knutsgillen medger dock även viss särprägel. Tumathorps stad är borta sedan 400 år, men samhället Tommarp lever kvar som ett driftigt centrum i en rik jordbruksbygd.

Tumathorps namn svarar mot vår vilja att återupprätta en bruten kontinuitet, att återknyta bandet med det medeltida gillet i dåttidens östskånska mötesplats – Tumathorp.

Det återupplivade Gillet är idag hela Österlens gille.

Den verksamhet av merkantil, social, och juridisk art, som en gång var väsentlig i det medeltida gillet, har idag övertagits av andra organisationer i det moderna samhället. Behovet av en sammanslutning som skänker sina medlemmar broderskaplig gemenskap, en sammanslutning, som bjuder ljus, färg, glädje och högtid i en frostig och strävsam vardag, är emellertid detsamma som i gångna tider. Till detta kommer ambitionen att i tal och skrift söka sprida ljus över bygdens historia och att efter förmåga söka vårda en artegen skånsk kultur.

Fred och endräkt är Sanct Knuts Gilles lösen.

Broderlig sammanhållning, utvecklande av gammal god skånsk gilles- och sällskapskultur samt forskning i Knutsgillenas och Österlens historia är Sanct Knuts Gilles syften.